Som tonåring i slutet av 70-talet i Linköping köpte Per Ingmanson femtio julgransplantor för en krona styck och planterade dem på sina föräldrars naturträdgårdstomt. Sju år senare sålde han dem till nöjda och entusiastiska kunder i staden. Det blev starten på en livslång karriär. Här berättar han för Biometrias tidning Mätbart vad som är hemligheten för att bli en bra granodlare
– och hur du får din julgran att leva längre.

I Gårdeby och Skärkind socken i Östergötland har Per Ingmanson ett flertal fastigheter med tillhörande skog. Det är där han varje år skördar mellan tvåhundra och tvåtusen julgranar som han sedan säljer i Linköping. Det stora spannet anges med ett stort skratt, allt för att inte konkurrenterna ska få en för tydlig bild av hans verksamhet.
– Man vill ju inte avslöja för mycket, säger han men tillägger att på bra marker kan hela 85 procent av det odlade beståndet bli säljbara julgranar och lämnar resten av resonemanget åt spekulation.

Kall och fuktig lera

Något Per däremot gärna delar med sig är receptet för att bli en lyckad julgransodlare. Det finns ett flertal parametrar som är avgörande. Det första man måste tänka på är jordmånen, platsen där granen ska växa.
– Det får inte vara för bördigt eller för blött, då står granen och stampar och blir gul. Gärna en kall och lätt fuktig lera eller en sandig, grusig backe med rörligt vatten, där trivs den, säger han.

De granar som Per driver upp kommer ursprungligen från södra Tyskland, närmare bestämt från en del av Schwarzwaldområdet. Plantorna han sätter på sina marker är cirka fyra år gamla och av så kallad alpproveniens. Det betyder att de har danats av klimatet och klarar av kyla men inte för mycket snö.
– Jämför med de granar som man ser norrut i Sverige. De är tunna och slimmade och klarar av snötyngd.

En sydländsk gran skulle knäckas av tyngden, förklarar Per och berättar att större delen av hans bestånd utgörs av rödgran, även om det också finns blågran, serbisk gran och lite kungsgran på hans ägor.

Häcksax och sekatör

Nästa steg i processen är att vara skicklig med häcksax och sekatör. Julgranarna måste nämligen formklippas och toppskott, som Per uttrycker det, måste regleras. Allt under tre till fyra veckor.

– Det är mycket som ska göras innan det går att skörda granarna. Processen är relativt tidskrävande och motsvarar hur man beskär fruktträd. Om man inte klipper på rätt sätt kan granarna bli extremt glesa, säger
Per och berättar att det för trettio år sedan gick att hitta många naturligt växande granar som var riktigt vackra.

– I dag gäller det inte ens tio procent. Det har med klimatförändringarna att göra, värmen och alla tvära väderkast. Nu växer granarna mycket snabbare vilket gör att de blir ranka och glesa. De kan till och med skjuta skott två gånger per år och det påverkar utseendet, säger han.

Färskhuggen håller längst

En tredje framgångsfaktor är tiden för skörd. Per väntar så långt det är möjligt innan han avverkar, något som gör att granen håller längre.

– Julgranen ska vara färskhuggen och få ett nytt snitt när man tar in den. Om den får tillräckligt med vatten och inte står för nära ett element, i cirka tjugo grader, då håller den sig fräsch i minst en månad, säger Per med en tydlig pik till icke namngivna konkurrenter som gärna
skördar sina granar tidigt på hösten.

Det är naturligtvis svårt att som lekman avgöra när en julgran är avverkad och det är kanske inte heller något som man vanligtvis frågar efter. Men en tumregel är att ju närmare jul det har skett desto bättre.

– En sak som man ska titta efter när man letar julgran är dock kvaliteten på stammen. Basen på den får inte vara för grov. Barken får inte heller vara grön-svart, det vittnar om för mycket kväve i hanteringen, säger Per som inte är någon större vän av att använda en massa kemikalier i sin verksamhet.

Girlanger och flaggor

Just nu är det bråda tider för Per och hans kollegor. De flesta av hans kunder i Linköping med omgivning köper sin julgran vid veckoslutet närmast jul, men kommersen håller i ända fram till den 23 december, den dag då Per tycker att det är mest passande att ta in och klä den.

– Jag tycker om belysning och girlanger med flaggor och silverglitter, kanske också några dekorerade kottar. Som barn var det tabu att ha kulor i granen, men i dag kan det åka upp några eftersom andra i huset vill ha dem, säger han.

Det säljs många plastgranar numera men Per är ändå optimistisk till att naturliga granar kommer att vara ett naturligt inslag i den svenska hemmen även i framtiden.

– Jag kan se en viss ökning i försäljningen de senaste åren, även om det är inte säljs lika mycket julgranar i dag som förr. Framför allt finns det många unga förstagångsköpare. Det märks att traditionerna lever kvar och det är roligt, säger Per.