Sågen ligger vackert belägen strax utanför Klintehamn, några mil söder om Visby, med storslagen utsikt in mot fastlandet och med Lilla och Stora Karlsö i sydväst. Här träffar vi Kurt Lillro, en smålänning som för 37 år sedan hamnade på Gotland på grund av kärleken. Och som stannade kvar som virkesmätare på öns numera enda sågverk.

– Det fanns två sågverk när jag flyttade hit, men det andra lades ner redan i början på 90-talet. Det fanns helt enkelt inte plats för fler. Nu är vi den enda sågen och den är som en miniatyr av hela verksamheten i Sverige, säger Kurt Lillro.

Han minns att det till en början kändes lite svårt att komma som fastlänning till Gotland. Det kändes som att han tog ett jobb ifrån lokalbefolkningen eftersom det inte fanns så många skogsarbeten. Men med tiden blev han accepterad. 

– Innan jag kom hit jobbade jag med skogsinventering i hela Sverige för Riksskogstaxering. På Gotland blev jag i stället timmermätare. I dag arbetar jag med allt möjligt från virkes-, trav- och flismätning till lagerinventering och mätintyg för fartyg innan de seglar vidare i Östersjön till nya hamnar, säger han.

Halva Gotland

Skog är kanske inte det främsta man förknippar Gotland med, men ön har faktiskt drygt 100 000 hektar, nära hälften av den totala ytan. Främst växer det tall här men även mindre partier gran och lövträd som björk, ek och ask.

– Skog finns överallt på Gotland men den som är bäst finns ungefär i mitten, mellan Klintehamn och Gothem. Där går det ett bälte med 60 socknar riktigt bra mark. Totalt plockas det ut 200 000 kubikmeter per år, säger Kurt Lillro.

En vanlig arbetsdag börjar med att Kurt åker ut till olika terminaler för att se vad som har hänt under natten. Där kan det ligga travar, klentimmer och kubb som ska fältmätas. Efter det är det dags att åka till sågen för att starta upp datorn.

Fantastisk utsikt

– Jag pratar med den som kör lastmaskinen, gör funktionskontroll på mätramen och väntar på den första lastbilen som brukar komma vid åtta. Det blir oftast lite morgonprat med åkarna och sedan löper det på. Samtidigt som jag har den vackraste utsikten ut mot Stora Karlsö, säger Kurt Lillro nöjt.

Han berättar att det finns en rigg som Mellanskog äger och som har kameror som mätarna i Sundsvall använder för att fjärrmäta. Utöver det är arbetet inte så automatiserat. Det är fortfarande mycket papper och penna som gäller när han mäter in cirka 150 000 kubikmeter per år. Något som ska jämföras med mätriggens 50 000 kubikmeter.

– Jag tycker att jobbet är stimulerande för ingenting är sig likt. Det gäller inte minst stockarna. Dessutom är jag ganska duktig på att hitta fel på dem. Det är roligt att kunna använda sina kunskaper så att det blir så bra som möjligt för skogsägare och sågverket, så att de slipper sådant som ska till massabruket i stället, säger Kurt Lillro och fortsätter:

– Det är en större utmaning om någon har gjort ett dåligt jobb i skogen och då kunna hjälpa till att hitta rätt nivå igen för huggningen. De kan till exempel ha skördat för långa stockar eller att det har kommit med kvistar. Det kan göra att en klass ett-stock blir en klass fyra och det är tråkigt. Men jag förstår att det händer, alla är nybörjare någon gång.

Kalksten är hemligheten

Särskilt mycket att klaga på har han dock inte. I stället lovprisar han de gotländska skogarna och det virke som de producerar. Kurt jämför skogen med den som växer i Härjedalen där det är hårda vintrar.

– Det beror på kalkgrunden. Den gör det tufft för skogen att växa och härdar den. Det är precis som i livet. Den som har fått kämpa håller för det mesta för trycket, säger Kurt Lillro och beskriver skogen som tätvuxen med morotsliknande träd som är lite småkrokiga, ovala och innehåller mycket harts. Det är en skog som ger gott om kärnved som är bra mycket tyngre att såga i än den som skördas i Småland bara några mil bort på fastlandet. En skog att lita på helt enkelt. Något att hålla i när det blåser.

Ljus framtid

– Om jag skulle bygga ett hus till mig själv skulle jag definitivt använda kärnvirke av klass ett från Gotland. Det skulle vara en riktig kvalitetsstämpel. Och det finns väl en anledning till att hovet lär ha beställt det för att göra renoveringar. Eller till att det används i kyrkspiror och kyrktak. Det är mycket tåligt, säger Kurt Lillro.

Därför tror han också att framtiden för hela skogsbranschen är god – och att behovet av produkter från skogen bara kommer att öka.
– Om man tänker på miljön och kraven på att vara förnyelsebar har skogen stor potential, jämfört med cement exempelvis. De som är sura över att det avverkas har inte förstått tanken. De borde ha lite mer sunt förnuft. Jag tror på mångfald i skogsbruket och det finns en ljus framtid för att bygga hus i trä.